Skrivet om projektet

Skrivet om projektet

-ett axplock

Svårt att förstå Bino Drummonds arrogans

Det är svårt att förstå den arrogans som kommunstyrelsens ordförande Bino Drummond (M) visar Singöborna när det handlar om försäljningen av skolbyggnaden. Det är oförsvarligt, obegripligt och snudd på oförskämt.


Singöborna har blivit lovade att köpa fastigheten för en rimlig summa. Kommunen borde vara tacksam över invånarnas engagemang för att utveckla sin bygd. Alliansen svarar med att strunta i föregående löfte och vill sälja till ”marknadsmässigt pris” – vad det nu är – för en gammal skolbyggnad.

För mig uppkommer ett par frågeställningar:


a) Bino Drummond säger att han måste svika tidigare löfte från kommunen på grund av att Singöborna har organiserat sig i en ekonomisk förening. Det är helt fel. Och skulle han ha rätt (vilket han inte har) borde han säga att kommunen gärna håller tidigare löfte om man har en ideell förening som motpart. En sådan kan man bilda på en eftermiddag, så är frågan löst. Men så säger Bino Drummond inte.


b) Vad tycker Centerpartiet? Under föregående mandatperiod var man med och styrde tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Alltså stod man bakom tidigare löfte till Singöborna att sälja fastigheten till rimligt pris. Men vad tycker man nu? Våga man inte stå för sin tidigare åsikt? Det verkar som om Centern har hamnat i dåligt sällskap!


c) Förutom att Singöborna är svikna av alliansen, kan man även undra över alliansens syn på det civila samhället. Aktiva medborgare som vill ta ansvar för sin bygd och kanske även för att utveckla välfärden är en stimulans som måste tas till vara. Det är en resurs – inte ett hot. Det vitaliserar samhället och är en hörnsten i en levande demokrati. Allt ska inte drivas av bara offentlig sektor och privata företag. Omyndigförklara inte medborgarna. Många vill och kan ta ansvar. Det leder till att människor känner sig viktiga och synliga och innebär säkerligen bättre verksamhet.


Bo Blideman (MP)


www.norrteljetidning.se/debatt.

6 september 2019

Singö skola tillhör Singö

1847 uppfördes Singö skola av bygden på mark som bygden då ställde till Singö sockens förfogande. Socknen betalade inget för vare sig mark eller byggnad men socknen stod formellt som ägare av skolfastigheten. Självklart och inget konstigt. Bygdens mål var att Singö skulle ha en skola.


1862 övergick Singö socken i Singö landskommun. Med följde det formella ägandet av Singö skolfastighet.


1952 övergick Singö landskommun i Häverö kommun. Med följde det formella ägandet av Singö skolfastighet.


1971 övergick Häverö kommun i Norrtälje kommun. Med följde det formella ägandet av Singö skolfastighet.


Grunden för ägandet och det successiva överförandet av äganderätten var att socken och kommunen bedrev skolverksamhet. Skolfastigheten har självklart stått till kommunens förfogande så länge kommunen där bedrev skolverksamhet. Nu har Norrtälje kommun, mot Singöbornas vilja, lagt ner skolverksamheten. Då bör ägandet av skolfastigheten återgå till bygden.


Singö skola tillhör Singö!

Bygdens befolkning är i dag formerad genom Singö Utveckling – merparten av de bofasta och deras företag samt många fritidsboende.


Singö Utveckling har som syfte att kulturellt och ekonomiskt utveckla Singö/Fogdö mot ny tid och nya mål. Singö skolfastighet har strategisk betydelse för denna utvecklig.


Inte bara Singö/Fogdö kommer att gynnas av det utvecklingsarbete som Singö Utveckling avser att bedriva i skolfastigheten. Singö/Fogdö är en del av Norrtälje kommun och kommunen gynnas därför av det utvecklingsarbete som bygden på öarna vill bedriva. Lokalsamhället är viktigt och det måste en glesbygdskommun som Norrtälje inse.


Norrtälje kommun har gjort investeringar i Singö skola vilka efter sedvanliga avskrivningar nu uppgår till 381 000 kronor. Singö Utveckling vill köpa skolfastigheten från Norrtälje kommun för detta belopp, men inte mer.


Skolan och dess mark har varit ”utlånad” till kommunen så länge där fanns en skola. Kommunen bör hålla sig för god att ekonomiskt profitera på värdestegring av det man haft till ”låns”.

Singö och Singö Utveckling ser fram mot att ha ett fortsatt gott samarbete med Norrtälje kommun och att kommunen också fortsättningsvis stöttar Singö/Fogdös utveckling.

 

Jöran Lindvall

Sedan 50 år Singöbo på fritid och i hjärtat.

Landsbygden behöver en Greta

för att överleva

Vad är det för likhet mellan klimatproblemet och urlakningen av svensk landsbygd? Båda frågorna står högt upp på agendan hos politiker med känsla för vad som är politiskt korrekt. De flesta håller med om att något måste göras. Men ingen gör just någonting alls.


Ingen, utom en ung flicka med flätor som i klimatfrågan lyckats med något som det politiska etablissemanget famlar efter – att skapa viss verkstad och mindre tomma ord.


Beträffande den växande klyftan mellan stad och landsbygd och med det de minskande möjligheterna att bo kvar utanför tullarna, finns ännu ingen liknande frontfigur. Inte ens en med hästsvans.

Landsbygdsfrågan har samma karaktär av den klassiska liknelsen med problemet få stopp på och vända kursen på en supertanker. Vill vi hejda utvecklingen måste beslutsapparaten uppmuntra och underlätta idéer och lokala initiativ som syftar till att folk ska kunna bo kvar utanför staden.


Den logiken fungerar emellertid dåligt i verkligheten. Ett exempel är Singö i nordspetsen av Stockholms län med cirka 15 mil till Helgeandsholmen där de övergripande besluten tas. Och 5,5 mil till kommunhuset i Norrtälje, där de lokala besluten fattas.


I det här sammanhanget skulle utan tvekan Singö, och den kamp singöborna utkämpar för att kunna behålla sin skola från 1847, kunna få bli exponent för det sluttande plan som lands- och glesbygder i hela Sveriges land befinner sig på. I Singös fall handlar det om en kamp mot kommunen om att få köpa loss den nedlagda skolfastigheten för att ha en plats att samlas kring och utveckla gemensamma intressen i. En intresseförening bildades för ett och ett halvt år sedan och uppvaktade kommunen med denna sin önskan. Den dåvarande kommunledningen erbjöd föreningen att få köpa skolan för det bokförda värdet på 381.000 kronor och singöborna accepterade.


Affären drog ut på tiden och sent i våras visade det sig att den nuvarande kommunledningen frångått det ursprungliga muntliga löftet. Plötsligt hade köpeskillingen stigit till 2,5 miljoner kronor.

Priset är inte förhandlingsbart. Alternativet är att skolan säljs till högstbjudande på öppna marknaden.


Kan då denna bagatell på något vis jämföras med klimatfrågan? Nej, självfallet inte övergripande, men visst finns det beröringspunkter. Förhoppningen är att de dramaturgiska poänger som finns i denna historia kan göra den representativ för landets övriga utbygder.


Det finns ingen flicka med flätor på Singö, som kan vara etablissemangets dåliga samvete. Men det finns en ett kraftigt lokalt engagemang och en beslutsamhet att fortsätta kampen mot en kommunledning som sviker sina löften samtidigt som ambitionen är att vara ”Sveriges populäraste landsbygd”.


Närheten till Stockholm är naturligtvis en styrka i den här historien med de totala motsatserna. Det infernaliska trafikkaoset och alla andra problem med den okontrollerat förtätade staden i jämförelse med lugnet på landet. Ett lugn som i grunden är positivt, men som dessvärre också är en följd av svårigheterna för gemene man att bo kvar och kunna försörja sig på landsbygden.

Det krävs inget snille för att förstå vad som väntar runt hörnet om inget mer än små hemsnickrade symboliska åtgärdsprogram – som plåster på benbrott - läggs på bordet. Gärden växer igen, skog odlas på åkermark, orter bommas igen, byar överges – och ännu fler flyttar in till staden.


Den ekonomiska föreningen Singö Utveckling vägrar att frivilligt kasta in handduken i den kamp om att få behålla skolan som symbol och resurs för bygden. Kampen förs naturligtvis för den egna överlevnaden, men faktiskt även för landsbygder i övriga landet.


Vissa samhällsproblem är lättare att sopa under mattan än andra. Förhoppningen är att landsbygdsfrågan inte ska vara en av dem. Förhoppningen är snarare att media utanför Norrtälje kommuns gränser ska hålla med om att historian om Singö skola, i all sin litenhet, kan tjäna som exempel på vart landsbygden är på väg.


Att vi håller på att passera ”the point of no return” – och att denna historia kan användas som exempel på hur det inte ska gå till. Och att den tål att berättas i större sammanhang. Med eller utan flätor.



DN Åsikt 7 juli 2019

Per Lundqvist, Singö,

Ta hand om eldsjälarna


Kommunen har beslutat om 50 punkter för landsbygdens utveckling. Det är bra även om punkterna inte är särskilt förpliktigande.


En av punkterna heter ”Att uppmuntra lokala utvecklingsplaner”. Samtidigt som detta presenteras får vi reda på att kommunen sviker ett löfte till den lokala föreningen Singö Utveckling att få köpa Singö skola till ”det bokförda värdet ” 381000 kronor. För att köpet skulle bli av flyttas det fram till i maj 2019 och då hade föreningen hunnit bilda en ekonomisk förening och samla ihop pengar.


I mars 2019 fick föreningen ett mejl med beskedet att kommunens jurister anser det olagligt att sälja ett av kommunens hus till ”underpris” till en ekonomisk förening. Kommunalrådet Anders Olander (C) föreslår att föreningen i stället skulle kunna bli ideell förening. Det är en anmärkningsvärd synpunkt och tolkning av lagen.


En ekonomisk förening är en organisationsform som många idéburna icke-vinstdrivna föreningar använder. Det innebär inte att verksamheten är kommersiell eller att medlemmarna agerar för egen vinnings skull.


För att avgöra om priset är skäligt eller ett underpris bör beaktas att en försäljning av skolan innebär att kommunen slipper utgifter för underhåll av byggnaden, utgifter för utveckling av bygden, utgifter för att anordna kulturella evenemang och evenemang och för samlingslokaler (det vill säga några av de punkter kommunen åtagit sig i landsbygdsprogrammet). Det är inte nödvändigt att kommunen själva gör allt. De primära kommunala uppgifterna borde vara att stödja, inspirera och underlätta för eldsjälarna som vill driva utvecklingen. Det lönar sig bättre än att sälja ut kommunens mark och byggnader till högsta möjliga pris. Det vet nog åtminstone Moderaterna i Danderyd numera.


Demokratin och engagemanget hos medborgarna bygger på tillit. Ska vi få en utveckling till stånd på landsbygden krävs tillit till att det lönar sig och att förändringar är möjliga. Då måste man ta hand om eldsjälar och låta bli att svika löften även om det råkar vara löften från ett tidigare kommunstyre.


Bengt Annebäck (MP)


www.norrteljetidning.se/debatt.

19 juni 2019

Har du själv synpunkter på det som sker?


Politikerna i Norrtälje kommun avgör hur försäljning av skolan ska gå till. Vill du fråga ledamöterna i kommunfullmäktige kan du såklart maila eller prata med någon av dem


Länk till alla ledamöter i kommunfullmäktige >

”Låt Singöborna köpa sin skola”


Ett annat sätt att påverka direkt kan vara att rösta på ett medborgarförslag som just nu (till den 22 september) ligger uppe på kommunens hemsida.

 

Var och en har möjlighet att bidra till kommunens utveckling och förbättring genom att lämna ett så kallat e-förslag till Norrtälje kommun och då förslaget får minst 25 röster kommer det att lämnas över till ansvarig förvaltning för beredning av förslaget.


Du kan enkelt rösta på Bengt Annebäcks förslag här >>

Skolexempel på ihålig landsbygdspolitik

När blev ett politiskt löfte mindre värt till landsbygden än till tätorten? Förmodligen då uttrycket urbanisering började dyka upp. När tätorten växte och landsbygden vissnade. När kommunalpolitiker, enkelt uttryckt, valtaktiskt hellre valde att stryka fler medhårs än färre.


Detta trots att alla politiska partier nu för tiden unisont försäkrar att alla skattebetalare är lika mycket värda - att landsbygden ska leva.


Mot den bakgrunden är Norrtälje kommuns hållning och agerande gentemot Singö och dess 350 bofasta – cirka 4 000 fritidsboende – anmärkningsvärd och nedslående.

Det handlar om Singö skola. Byggd 1847, nedlagd 2015 och just nu en symbol för de fagra försäkringarna och den bistra verkligheten.


Singöborna vill kunna ta över skolan och med den skapa en gemensam resurs som motvikt till den avtappning urbaniseringen innebär. För ett drygt ett och ett halvt år sedan tog de därför kontakt med kommunen i syfte att kunna köpa loss skolfastigheten – för en rimlig summa.


Det som därpå följde var ett drama som började löftesrikt och som i dag har nått det motsatta humörläget, genuin besvikelse. Singö Utveckling Ekonomisk förening fick ett löfte om att få köpa skolfastigheten till bokfört värde, 381 000 kronor. Kommunen ändrade sig och höjde priset till marknadsvärde, 2,5 miljoner kronor, vilket var helt orealistiskt för föreningen. Och nu pekar allt på att skolfastigheten säljs på öppna marknaden.


Först som sist ska påpekas att det som händer på Singö är naturligtvis inte unikt. Överallt i Sverige där det, för kommunledningar, finns obekvämt gles landsbygd finns också problemet med att allt mer tas bort och allt mindre tillförs. Det innebär att David mot Goliat-kampen i Roslagen är representativ för hela riket och dess landsbygd som tynar allt mer.


Det som emellertid gör Singöbornas besvikelse relevant och inte bara till allmänt gnäll är att de har en vision och idé om att kunna hjälpa sig själva. Det enda de behövde var kuraget och den politiska viljan hos Norrtälje kommun att leva upp till sina fagra löften om vikten av att värna den svenska landsbygden och de som bor där.


Det som styrker Singöbornas sak är alla de ”solskenshistorier” som trots allt finns på andra ställen i landet – i andra kommuner – där sådana här initiativ har blommat upp och fått lyckliga slut. Huvudsakligen för att de styrande i dessa kommuner har haft både den politiska viljan och det sunda förnuftet att leva upp till sina löften när det verkligen gäller.


Vi inser att Singö och dess befolkning är en flugskit i totalbilden. Men den här historien innehåller ändå så många dramaturgiska poänger att den, i fler sammanhang än i Norrtelje Tidning, förtjänar att berättas fullt ut. Igen och igen.


En liten flugskit – men med stort symbolvärde.


Per Lundqvist, Singö,

en av 170 medlemmar i Singö Utveckling Ekonomisk förening

BESÖKSADRESS

 

Singö Skolväg 

764 57. Grisslehamn

 

KONTAKTINFO

 

E-post: info@singoutveckling.se

 

FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK

Copyright © All Rights Reserved